Kontrollprincip: Där texten gör historiska påståenden bör de kunna knytas till beslut, texter, praktiker eller arkeologiska exempel – inte bara till allmänna omdömen.
Viktiga primära och historiska källor
- Milanoöverenskommelsen – tolerans, rättsligt skydd och återlämnande av konfiskerad kristen egendom.
- Nicaea 325 och Eusebios om Nicaea – Konstantins roll vid konciliet i Nicaea 325.
- Nicaeas kanoniska beslut – exempel på hur biskopsutnämningar, metropoliter, exkommunikation, prästerskap och liturgisk ordning reglerades.
- Theodosius 380 och Codex Theodosianus – hur nicensk kristendom och senare heresilagstiftning fick juridiskt språk.
- Arles 314 – Donatistkonflikten och Konstantins sammankallande av Arles 314.
- Augustinus, brev 93 – Augustinus förändrade argumentation om tvång gentemot donatister.
- Priscillianus – Priscillianus och det tidiga exemplet på dödsstraff i en religiös konflikt.
- Dura-Europos – ett arkeologiskt exempel på en anpassad huskyrka omkring 240.
- basilikaarkitektur efter Konstantin – basilikan och standardiserad kyrkoarkitektur efter Konstantin.
- Schaff om privilegier och ekonomi – sammanställning av kyrkliga privilegier, egendom, skattebefrielser och statligt stöd.
- Plinius brev till Trajanus – ett tidigt utomkristet vittnesbörd om kristnas samlingar och livsetik.
- katekumener och dop – uppskjutet dop och katekumenatets förändrade roll under 300-talet.
- skärseldslärans utveckling – skärseldslärans långa utveckling från äldre praktiker och senantik/medeltida teologi.
- Tertullianus, Om heretiker och Lactantius om religionsfrihet – förkonstantinska argument om apostolisk tro och religionens frivilliga karaktär.
- Newman om dogmutveckling – senare katolsk reflektion om dogmutveckling, relevant för frågan om institutionell och dogmatisk kontinuitet.
Avgränsning
Webbplatsen hävdar inte att allt efter Konstantin var förfall eller att historiska kyrkor saknar värde. Den visar däremot att kyrkans relation till stat, pengar, byggnader, tvång, ämbeten och offentlig status förändrades på sätt som inte kan reduceras till en enkel “naturlig fortsättning” av urkyrkans livsform.